Dagens funderare

Måndag morgon och årets andra, vardagen har återtagit sin rättmätiga plats i våra liv och det är skönt tycker jag och säkert många med mig. Visst är det mysigt med helg och mys med nära och kära men ändå så är det när allt är som det brukar vara som vi känner oss som tryggast. Inte så underligt egentligen att folk trampar på i gamla hjulspår och styvnackat vägrar att förändra sina liv, även om de längtar efter förändring och denna skulle innebära ett stort kliv framåt för dem. Både själsligt och socialt, kanske.
Denna förrädiska känsla av att man vet vad man har men inte vad man får lurar många att tro att de redan har det så bra som det går, men tyvärr gäller detta även de som lever i kaos. I relationer med våld, missbruk och övergrepp. Även dessa människor känner trygghet i sin vardag, även om detta kan vara svårt för utomstående att förstå.

Kontentan? Jo, om du har en dröm så följ efter den, även om det skrämmer dig till vanvett, för det enda du behöver göra är att tro. Tro på din dröm och tro på dig själv och din förmåga. Lyssna inte på Jante, som säger att du inte duger eller inte är tillräckligt tursam eller nåt. Din lycka skapar du själv, bara du. Genom att våga tro att det du drömmer om är din livsväg och den har kommit till dig för att du ska följa efter den.

Så nu gäller det bara att sortera ut vilken av drömmarna jag ska följa ;)

Under tiden så kan jag berätta att jag hade födelsedag i lördags (57) och hela familjen kom och firade med mig. Det som kompenserar för ett oundvikligt åldrande nuförtiden är ju barnbarnen :) Dessa ljuvliga varelser som Gud har skickat till jorden för att göra den lite bättre. Små liv som talar med änglarna och som sprider ren och oförfalskad kärlek kring sig. Detta tillsammans med det faktum att man i större utsträckning lyssnar till sitt hjärta och inre röst än till fåfängan, vilket gör att man tycker att man får duga som man är och att andra får nöja sig med att man är kärleksfull och godhjärtad snarare än sexig och attraktiv. Vilken härlig känsla :)

Till dig som har en söttand ska jag dela med mig av en bild på min födelsedagstårta som består av sockerkaksbottnar med vaniljkräm, hallonsylt, vispgrädde och passionsfrukt, blåbär och färska fikon, physalis och chokladflarn, marsipanhjärtan med jordgubbssmak och riven vit choklad. Mums :) Vill du ha närmre recept eller tips på andra bakverk så skicka en kommentar om detta så kommer det vips upp i bloggen.
Ha en fantastisk fortsatt bra måndag <3
Mona

Nytt år, nya tankar, ny

Ojsan, är det redan snart ett år sen jag lade upp förra inlägget här?! Himlars vad tiden flyger :) Men så här är det, antingen är jag inte någon riktig bloggare eller så har jag bara inte kommit riktigt igång än. Jag funderar på att lägga lite mera krut på detta från och med nu, kalla det nyårslöfte eller vad du vill men det känns som om jag kanske kan ha lite att tillföra. Eller inte, men det visar sig väl.

Ni som har läst min blogg och kollat runt lite här har väl fått en bild av vad jag tycker om att ägna min tid åt och jag tycker att det är både roligt och lite läskigt att visa upp mina talanger så här och du som läser min blogg är absolut den person vars omdöme jag både fruktar och ser fram emot. Detta är ologiskt, jag vet, för det borde inte spela någon roll så länge jag själv är nöjd, men jag är född i en tid då vi inte fick lära oss att ta plats och förutsätta att andra ville läsa och höra om vad vi gillar att göra och dessutom visa bilder på detta.
Kalla det Jante-lagen om du vill för det tänker jag göra. Denna lag som är så djupt rotad i våra svenska hjärtan att vi inte ens vet om att vi lever efter den.

Jag är ju född på femtio-talet och på den tiden var det inte tal om självförverkligande och respekt för det egna jaget eller att utvecklas i enlighet med sin egen livsplan. Inget av detta får oss att höja på ögonbrynen idag men om man hade uttryckt sig så här då så skulle de ha spärrat in en på sinnessjukhus med diagnosen vanföreställningar ;) Tacksamt nog lever vi i en annan tid nu och det är helt accepterat att visa allt man kan och till och med vara stolt över det. Till lycka för alla som vågar och vill, de av oss som fortfarande lider av sviterna efter Jante får ta ett litet steg i taget och kanske, kanske en dag så vågar vi släppa taget och flyga fritt.

Ha en fantastisk dag allihopa, så hörs vi snart igen :)
Mona